Hejsan alla glada! Idag tänkte jag skriva ett helt inlägg om min historia om min skolios.
Jag fick reda på att jag hade skolios i 4:an hos skolsköterskan, då hade jag bara 10 grader sned rygg. Vi följde upp allt genom att gå till en så kallad ortoped (det är typ en skelettläkare).
När min rygg var typ 25 grader sned så sade min ortoped att jag skulle få en korsett när jag hade 30 grader sned rygg. Så jag gjorde mig redo psysiskt att jag skulle få en korsett. Så nästa gång jag kom dit så hade min rygg blivit 30 grader sned, men då ändrade sig ortopeden och sa att vi skulle vänta tills att den var 35 grader istället. När vi kom hem var min mamma trött på att han ändrade sig hela tiden, så hon ringde och bytte ortoped. Efter ungefär ett halvår fick vi tid att gå ortopeden så vi gick dit, och den nya ortopeden sade att jag skulle få en korsett nu för jag hade nu fått 37 grader sned rygg. Jag och mamma gick till en ortopedtekniker (en sån som gör korsetter) som mätte mig runt magen, höfter o.s.v. En dag efter att vi hade kommit hem igen ringde de och sade att jag skulle komma på korsettutprovning och en vecka. En vanlig tid att på komma på korsett utprovning är efter en månad. Så jag förberedde mig på att få en korsett. Och när dagen kom som jag skulle prova min korsett på så fixade vi till korsetten, när vi skulle spänna den så hårt som den skulle sitta så svimmade jag. När jag hade piggnat till igen så skulle vi gå till röntgen för att jag skulle se om korsetten fungerade som den skulle vilket den också gjorde. Jag skulle stanna på sjukhuset i tre dagar, men eftersom att jag bodde så nära så kunde jag sova hemma och åka till sjukhuset på morgonen. Första dagen på sjukhuset skulle en förälder vara med, min mamma föjde med mig, eftersom att det var då man fick massa information om hur det skulle gå till och sånt. Jag skulle ha min korsett i 1,5 år till 2 år. Jag skulle även ha på mig den i 23 timmar om dagen. När vi kom till mitt rum så brast jag ut i gråt, jag ville inte ha korsetten, jag tyckte verkligen att det var jätte jobbigt, men jag hade bestämt mig för att klara av det. De andra två dagarna var inte så specielle, jag gick ut och gick ibland, fick gå ner till en sjukgymnast för att öva på att kunna röra mig i korsetten.

De första veckorna var otroligt jobbiga, allt kändes bara som skit. Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att bli av med den. Men jag gav inte upp, jag hade på mig den så mycket som de sa, det som gjorde att jag hade på mig den, var för att jag tänkte att jag ville ju ha så rak rygg som möjligt och det skulle jag få genom att ha på mig korsetten. Jag vande mig ganska snabbt vid att ha den på mig.

Jag har fått en ny korsett nu och det går bra. Jag ahr haft korsett i ett år nu. Det har helt klart varit det jobbigaste året i mitt liv, men jag håller hoppet uppe. Många i min klass har undrat över min historia och hur länge till jag måste ha den. Jag har faktiskt inte blivit retad för den utan de flesta har medkänsla och tycker synd om mig. Självklart har min korsett smeknamn. Jag kallar den för Korsan, en kille i min klass kallar den för den kninvsäkra västen.

Ge inte upp hoppet! Om ni har fler frågor så är det bara att fråga på, ska snart lägga upp en bild på hur min korsett ser ut. Nästa inlägg ska handla om skoliosfakta och saker som är bra att veta.